Valsång

Mina tankar är som valar. De befinner sig allt som oftast nere i djupa mörka havet, för att några få gånger komma upp till ytan och hämta luft. När de är uppe för att andas måste jag fånga dem på papper eller genom att diskutera dem med någon, för snart försvinner de ner i djupet igen. Valfångst är inget jag är någon förespråkare av, men det fungerar som metafor för mitt tankearbete.

Precis innan jag somnar kommer det oftast en liten skock med valar som är så fina, stora och välformulerade att de "omöjligt kan glömmas bort till morgondagen". På morgonen ångrar jag alltid att jag inte tog fram harpun och nät.

Bon noël amour!

Det allra vackrade vi har är julen. Den kommer när vi som mest behöver den, i den mörkaste och kallaste årstiden. Den kommer med kluckande skratt och mumma. Jag vill sätta tänderna i den och slita av dess papper. Jag smeker den medhårs och mothårs och jag ligger i den och tittar på ett päron till farsa med en kola i gommen. Jag ruskar julen så att barren faller av och jag tittar den djupt i ögonen och säger "vi ska alltid älska varann."

Inblick i en spännande subkultur

Runt hörnet från där jag bor ligger ett litet thailänskt wokhak. De har inte många sittplatser bland sin fake-bambu, men desto fler kunder som tar hem. Maten är utmärkt när man är sugen på cashew och mörbultad kyckling. Alltså snabbmat när den är som bäst.

Det är inte det jag vill skriva om, utan om deras klientel. De är i huvudsak skalliga män mellan tjugo och trettio år. Deras armar pryds av tribaltatueringar och på sommaren har de på sig vita trekvarts-militärbyxor. I dessa kvarter är de normalt sett inte en vanlig syn. Jag vet inte om de alltid mäter sin potential i antal chilipeppar, men något begär som ska mättas har de, och de flockas just här. Och på Koh Phangan förstås.

Kanske handlar det om drömmar om flydda semestrar på paradisöar, eller lockas de av att ha en alldeles egen thailändska i sitt kök? De svettas tillsammans i sitt chili-intag, men de är där allena. Kanske kikar de på grannens mat och tänker "gul curry, loser, den har bara en pepparfrukt på menyn, jag tog röd men extra spicy, I'm the man".

Kära mamma

När jag låg och feberyrade i flera dagar som liten var det egentligen bara en person som kunde hjälpa mig. Min mamma. Hon lade sina svala, mjuka händer på min panna eller sin kind mot min kind och allt kändes mycket bättre. Hon höll mig när jag kräktes, vaggade mig när jag skulle sova. Efter en extra lång sjukdomssvacka kom hon hem med små sudd, block formade som olika djur och klistermärken. Efter en sådan present är ju vem som helst på bättringsvägen och det var vi också, jag och min syster.

Nutidsdilemma

Ska jag köpa en platt-tv:ar eller utsläppsrätter till folk i julklapp?

Bitterfittan - ett koncentrat

Jag känner att min man inte tar lika stort ansvar för vårt barn. Jag känner mig bitterfittig, tar en varm dusch, lyssnar på Nina Simone. Min mamma rökte under köksfläkten och förstod inte hur mycket hon var värd. När jag tänker på det måste jag ta ett varmt bad, men känner mig fortfarande bitterfittig. Sedan tar jag ett glas rödvin eller två och lyssnar på Nina Simone. Jag har intervjuat Susanne Brøgger och hon lever inte upp till mina förväntningar, min man vill bara jobba, jag känner mig som en bitterfitta. Jag måste sticka till Tenerife en vecka och samla mina tankar och bara tänka på mig själv och mina val. Är jag en bitterfitta? Det är iallafall så jag känner mig.

Förvaring

Äntligen har vi fixat förvaring till sovrummet. Allt känns så himla mycket bättre nu. Innan var det rena kaoset. Niklas kalsonger på golvet, urk, he he! Englas smutsiga sparkdräkter lite var som helst, och jag hade ingenstans att lägga mina skärp och Nudiejeans! Men nu: Var sak på sin plats!

Vad ska jag göra?

De har gett mig ett datachip och jag vet inte var jag ska göra av det. JAg kan inte kassta det. Jag vet att de avlyssnar mej med det... Det är litet och grott och inneholler en massa data-jox. JAg holler det i min hand och jag känner dess energi och jag känner att det driver mig till vansinne... Men de vet vad jag gör när jag har det. De finns svarta bilar som följer mig, det är Vans. Det finns också flera män och kvinnor med walkie-talkies som förföljer mig när jag är ute. De har såna Här hörlurar på sig, men jag ser ändå att de har walkie-talkie. Mig kan de inte lura...

Det ska falla regn och regn och regn och regn

Jag åt limpmackor och drack blåvit o'boy på körläger i Norrtälje. Jag gick upp arla morgonstund för att medverka i julottan vid krubban. Jag lärde mig en musikal om Noaks ark utantill. Sedan slog det mig, allt det här är grått och ljus-aprikos. Det är för urvattnat. Kyrk-kaffets Brago-kakor don't do it for me. Jag vill ha färg!

Gamla barn

Vi har frågat några äldre föräldrar om de fick gamla barn och det fick de. Barnen var både visare och hade mer livserfarenhet när de föddes än andra barn. De hade också i högre utsträckning bättre självförtroende och självkännedom. På skolgårdar kan de gamla barnen ofta utmärka sig genom ensamlek eller tillrättavisande av andra "yngre" barn. Många av de äldre föräldrarna upplevde att de kunde samtala med sina gamla barn på ett helt annat sätt än vad man kunde med jämnåriga "unga" barn.

Weekday my office

Vi jobbar häcken av oss på Weekday. Men ändå är vi ett sånt himla skönt team. Alltså man kan snacka med alla. Jag och Stefan ba: Vi låtsas att vi kommer från Hackney ibland och från Falkenberg ibland typ. En grej som kan vara lite stressig med jobbet är att man ska vara snygg hela tiden. Alltså det är inte alls stressigt för mig, det kommer bara naturligt. Ska jag ha shorts på mig och neonfärgade strumbyxor? Check. Ska jag ha oversize bakåfram trikåtopp från Vibskov? Check. Ska jag ha orange läppstift och en peruk som brosch? Check.

Och vinnaren är...

Koncentrera dig, det är Pirates of the Caribbean 3

Efter ytterligare en del av den nya pirat-klassikern Pirates of the Caribbean känner jag mig tom och förvirrad. Jag ser de hisnande slagsmålen mellan män i horisontala master med virvelvindar och flygningar på rep. Jag ser teknikens under i flytande lik och miljoner båtar som kommer emot oss. Jag förstår Jack Sparrows sex-anspelningar och Keira Knightleys putande läppar, men resten?

Jag som trodde att det här var en barnfilm. Var är de på väg? Varför är Stellan Skarsgård fastvuxen på en vägg? Vem är god och vem är ond? Vem är han som hela tiden dricker te? Och vad är egentligen Calypso?

Kontakt med outer space

Jag har haft en hamster, eller jag har haft två hamstrar. Det tittade på mig inifrån buren med sina pepparkorns-ögon, sprang i sina små hjul eller klättrade i burtaket. Jag hade en mus, hon var svart och trekantig och bet mig varje gång jag stack ner handen i den gula låda som hon bodde i. Ett tag passade jag en kanin som hette Pricken och som bajsade en hel del. Sen hade jag en katt som var stor och svart. Min mamma är övertygad om att han kunde läsa och att han ville använda penna. Nu har vi en kattherre i släkten och han kan både "snurra runt" och "sitt" på befallning.

Det finns människor som lever med delfiner, lär dem olika tricks och påstår att "de förstår allt". Det finns små loppcirkusar, hundpsykologer och apor som kan teckenspråk. Och så fanns mannen som kunde tala med hästar. Men finns det någon som verkligen kan prata med sitt djur?

Vi är omgärdade av djur som vi inte förstår men ändå lägger vi ned miljardbelopp och intelligens på att få kontakt med yttre rymden.

En liter, ett kilo - jag blir galen!

Ibland blir jag galen när jag tänker på att en liter lika gärna kunde varit mindre än en liter. Och en liter vatten väger ju ett kilo, betyder detta då att ett kilo också hade varit mindre än ett kilo?

O Moneybrother, where art thou?

Moneybrother är fett fresh. Han sjunger så fint och har så fin stil. Jag älskar hans fina stil och hans braiga texter och snygga rim. Han har skitsnygga spetsiga skor. Jag tror att han kommer från Göteborg, precis som jag, eller ja, det märks för han har så himla skön attityd. Dessutom är han så skön i sina hängslen och med sin nerrullade luva. Jag tror att han klipper sig på Hårgänget och då säger han alltid "Den gamla vanliga, tack!" Och så tar klipparmaestron fram sina specialslipade guldsaxar och saxar till det allra senaste. Åh vad jag gillar Moneybrother

I spy

Jag känner en hel del gemensamt med Karin Lannby. Dels är jag spion, dels har jag varit tillsammans med Ingmar Bergman.

Någons filt

Ibland vill man bara dra på sig en filt. Eller dra en gammal över sig. Man vill svepa in sig när det är så kallt att det svider ute. Kanske ha en runt magen när den tumlar eller en på ryggen när den värker.

Ibland är filten ute och rör på sig. Blir sutten på i Vitan med glas och fimpar under sig och en pizza ovanpå sig. Ibland utgör den bädd i en skogsglänta under ett älskande par. Sverige är ett land som är positivt till alla väder, och även om det är kallaste kallt kan man ändå fika ute tack vare en billig randig fleece-filt sällskapligt draperad över stolsryggen.

Filtar kan se ut på många vis; nopprig och dammig eller tjock och ullig. Färgglad eller grå och sladdrig. Filtar kan vara små eller stora. De kan verka som tröst för barn och bebisar. Fanny har en halsduk som är fin och chockerande röd. När Stina såg den utropade hon: "Men det där är ju Nisses farmors filt!"

Östermalms barnläkare

I väntrummet vitrinskåp med gamla redskap, stora tänger och mejslar. Kanske gamla sugna på leksaker; en gunghäst, en liten mack med garage, ett par smutsiga dockor med besudlade klänningar. Överdrivet leende sköterska med stram vit rock och röda korset-brosch, pärlemorläppstift, sökande ögon. "Nu kan ni kliva på!" Doktorn har stora kalla torra händer och säger: "Fram med ullsaxarna." Sitta på britsen i underbyxor på knastrigt papper. Doktorn känner och kikar i halsen. Klämmer på halsmandlarna, hummar. Lägger det kalla stetoskopet mot bröstet och säger "hosta." Slår i fass. Kliar sig. Hans näsa gör pipljud vid varje utandning. "Jag tror det är löss."

Södra station - de ensamma mammornas stad

De bor runt Södra station, de luggslitna, lämnade mammorna med utflugna söner i tjugoårsåldern. De har sin trea med kök och vardagrum i ett, byggda av färdiga cementblock som är ihopsatta så att skarvarna syns. Deras balkong går i beige-aprikos och ovanpå mormors skåp ligger torkade dammiga rosor med spetsband från romantiska dagar förr. Tillsammans med sin nya pojkvän Kjell röker de en Marlboro Lights vid 66:ans busshållplats och tänker på om Prisextras räkost verkligen är billigare än Coops.

Ett minne av far

Jag kommer ihåg en gång min pappa sa att han alltid försökte gå bakom mamma för att hon hade så snygg häck. Han ville ställa sig bakom henne i hissen. Detta var någon gång på sjuttiotalet i dn-skrapans vindlande korridorer. Mamma hade stora glasögon och poncho. Pappa hade rödlätt pottfrilla och snäva jeans. Till deras första dejt hade pappa redan gjort iordning en ostbricka och ställt den i kylen.

Jag är här alltså finns jag

Så förvånande svårt det är att skriva en inledning som inte kommer att läsas av någon. Nu är jag iallafall här, här för att stanna.